23 januari 2017

Vardagsrealism


Satte mig framför datorn när jag kom hem från jobbet för att avboka kvällens träning och nu kommer jag inte härifrån. Calle har varit hemma hela dagen eftersom han är superförkyld. Den mannen är aldrig hemma från jobbet så han är sjuk. Han snarkar också lite extra fantastiskt mycket nu så jag sov dåligt innan jag lade mig på soffan i natt. John hade en superdag på förskolan och var glad som en lärka när jag hämtade honom. Det allra viktigaste är att han just nu mår finemang.

Jag avbokar alltså kvällens träning för att jag själv börjar känna mig snorig med ont i halsen. Vi har ju bara varit förkylda ungefär hela hösten så det var ju värt. Dessutom orkar jag bara en sak ikväll, träna eller gå promenad med hunden. Jag valde hunden eftersom han snosat med husse i soffan hela dagen och kommer vara en galen virrvelvind ikväll om han inte får en promenad. 

Nu ska jag försöka få ihop en middag till denna vingklippta familj. Färdigpannkaka/fredagsrester/korvochpasta står på menyn. Det blir nog gött. Jo, så är ju Trump officiellt president i USA nu också. Det kommer aldrig gå bra.

22 januari 2017

Isbaneväder

Då var helgen över för denna gången och vi laddar för en ny vecka. Jag lägger barnet och ser fram emot macka av nybakat bröd när barnet till slut sover. Vi har hunnit vara på skridskoleken idag och en kompis frågade om John ville leka. Det ville han såklart så jag körde dit honom och tog sedan en promenad med Jack. På ännu en isbana. Är så himla besviken på den här vinterns snömängd hittills men har ändå hopp om att det är minst två månader kvar av vintern och att det kommer komma tillräckligt med snö för skidåkning. Till slut.

21 januari 2017

Lördagsnedslag

Den här lördagen har varit väldigt fin.
Vi började med en lång frukost framför tv:n. Här i huset äter vi allt oftare frukost framför tv:n när det är helg eller ledigt. Dels äter John, som inte är en frukostperson, bättre när vi tittar på tv samtidigt. Dels är det väldigt skönt att sitta och sörpla kaffe länge tillsammans med en bok som är det val jag gör vid dessa frukostar. En skön start på helgen helt enkelt.
                   Trummande Gubben Bomans foto.
Lite senare på förmiddagen gick jag en promenad med Jack. Det blev närmare fem kilometer och jag ångrade faktiskt att jag vek av in på elljusspåret. Det var glasklart av is i närmare två kilometer. Livsfarligt! Och det var verkligen tur att man kunde gå på gräset på sidan. Dock var det väldigt vackert med solen som speglade sig i allt det isblå.
             
Hemma tyckte John det var väldigt spännande när Calle var uppe på vinden och grejade med ventilationen. Han hade gärna hängt på och klättrat längst upp på stegen. Det var bara de nojiga föräldrarna som satte stopp för de klättringsförsöken. John gillade inte detta och när vi gick in tillsammans för att laga lunch blev det lite väl tyst här inne. John hade nämligen tagit på alla kläder igen och gått ut utan min vetskap. Sabla unge! Calle var ju ute men ändå!
På eftermiddagen åkte vi till Dömlebacken för Johns första bekantskap med sina slalomskidor. Eftersom det var första gången ville vi mest ge John en positiv upplevelse utan krav på att han skulle göra något. Oväntat nog var han väldigt peppad och ville direkt till barnbacken för att prova. Vi introducerade ingen lift utan knatade bara upp en meter så han fick prova att ploga sig ner. John tyckte visst det var jättekul och skrek: "Släpp mig, pappa" till Calle. Han ville också åka med mig upp i den stora backen men det tyckte jag vi kunde vänta med ett tag. Efter fika var John trött så Calle och John åkte och handlade medan jag fick chans att åka in mina skidor.
Jag är ringrostig som få eftersom jag åkte slalom en gång för två år sedan och innan det har jag inte åkt sedan gymnasiet. Första åkte kändes läskigt och instabilt men efter ett tag började det komma tillbaka till mig och jag vågade öka farten och fokusera på att hålla ihop skidorna. Efter 40 minuter var jag rejält trött i ben och vader så när Calle och John kom tillbaka var jag redo att åka hem.
Dock var det fantastiskt roligt och jag hoppas kunna åka många flera gånger innan vintern är slut. Det är ju lyx att ha en såpass enkel backe så nära och lättillgängligt. Ser verkligen fram emot vecka 6 också då jag ska gå på skidskola för vuxna!

Jag var väldigt öm i kroppen efter denna slalomdebut så när vi kom hem tittade Calle och John på hockey och käkade upp allt lördagsgodis så då passade jag på att ta ett riktigt hett bad. Och läste Flickan och skammen. Den handlar om kvinnors sexualitet och hur den genom alla tider använts mot oss. Slutshaming och hur tjejers sexualitet skapar horstämplar och dåligt rykte medan killar får högre status av detsamma. En viktig, hemsk bok! Det värsta är att vi inte kommit längre! Alla, alla borde läsa!
När jag, mosig som få, drog mig upp ur badet var det dags att laga middag. Vi åt nachokyckling som är ett supergott alternativ till den vanliga tacosen. Väldig lenkelt att göra rätten vegetarisk är det också, bara att byta ut kycklingen mot quornbitar.
På trean hade Calle sett att det skulle gå en barnfilm som hette Turbo som handlade om en snigel som ville vara en racerbil. Perfekt film till John, tänkte han och så var en filmkväll född. Dessutom hade han helt rätt. Det var en jättebra film som John älskade. Efter filmen var klockan nio och John somnade på två röda eftersom han var jättetrött en timme efter ordinarie läggtid. Nu är det egentid för de vuxna och vi får väl se hur länge vi håller ut eller vem som somnar i soffan först. Så avtackar vi en härlig lördag!

17 januari 2017

Snor och nya skidor

Jag skulle inte ropat hej i förra inlägget. Redan i måndags vaknade John med hosta och lite feber. Jag vabbade den dagen och större delen låg jag bredvid honom och läste eftersom han ville ha sällskap framför tv:n. Ganska skönt även om jag var smått rastlös inför kvällningen. I dag och imorgon vabbar Calle. John har ingen feber men förkyld-symtom och dålig aptit. Ingen feber dock. På bättringsvägen hoppas vi! Denna läste jag dagen då jag var hemma.
Annars jobbar jag för att kunna åka skidor större delen av januari och februari. I lördags köpte jag slalom-utrustning men lämnade kvar skidorna i affären ä för att de skulle bli tillfixade. Ska hämta dem imorgon och hoppas få inviga dem på lördag. Hämtade ut hjälmen idag som jag skickat efter. Den här säsongen tänkte jag verkligen börja åka slalom igen. Ska ju till och med gå i skidskola och allt. John med! Jag ser fram emot det hur mycket som helst!

I dag började det äntligen snöa igen. Innan hoppet försvann i och med att snön övergick i regn så hann jag lämna in mina längdskidor för vallning. Även om snön inte stannar här just nu ska jag ändå få chans att åka om två veckor. Yey, vad kul det ska bli!

15 januari 2017

Söndagsutflykter

Tjaa...det verkar inte som någon blev sjuk i den här familjen (än) förutom lite hostighet. Vi tackar för det och hoppas det håller i sig ett tag till.

I varje fall hoppade vi skridskoåkningen inomhus i ishallen den här söndagen till förmån för skridskoåkning utomhus istället. Klockan 11 i förmiddags åkte vi till Arnästjärn och mötte upp fyra andra familjer med barn. Tjärnen var ordentligt frusen med fin is som vi kunde åka på i ishallen. John tyckte det var spännande att åka på en sjö och var inte rädd för att åka långt ut. Solen sken och allt var så fantastiskt härligt! Några av de mindre barnen och de med mindre erfarenhet av skridskor åkte på sparka eller bobbar eller hade helt enkelt skor på fötterna men hjälm på huvudet.

 Efter någon timme, när magarna började knorra, dukades det fram korv och fika. Det fanns en stor grillplats med massor av sittplatser. När alla var mätta lekte barnen i skogen någon timme medan de vuxna pratade och de små kröp upp i varma knän med filtar omkring sig. På det här viset njöt vi tills  det började kännas kallt då den härliga solen försvann bakom tjocka moln och några av de minsta behövde hem och sova.
Vintern när det är som bäst!

Hem och vila efter denna härliga utflykt. Eller som det blev för mig, planera inför måndagens lektioner. Vid halv fyra hade jag planerat en egen utflykt tillsammans med Natasha. Vi möttes upp i Karlstad för gemensam färd till Kristinehamn där vi skulle gå på en masterclass för duktiga Monika Lejman. Temat för kvällen var 80-talet så massor av 80-talsmusik och folk var 80-talsklädda. Det är inte mitt favoritårtionde men det var ett av de roligaste masterclasserna jag varit på" Monika peppade och engagerade oss även till den mest uttjatade 80-talsmusiken.

En alldeles underbar och härlig dag! Nu är jag så laddad inför en ny arbetsvecka!

13 januari 2017

Fredagen den trettonde?

Tokpeppig vecka på jobbet den här veckan. Hemma har det varit fridfullt och mysigt för det mesta. Jag började den här fredagen med att gå upp lite tidigare och promenera under en vacker fullmåne tillsammans med Jack. Ingen dum start på dagen alls och jag ska försöka fortsätta med detta även om inte månen är så där fantastiskt vacker varje morgon. 

Mitt i dagen blev dock två tredjedelar av familjen sjuka. Förskolan ringde eftersom. John mådde dåligt. När jag hämtat honom ringde Calle och ville åka med hem han med. Även han mådde dåligt och detta är mannen som aldrig stannar hemma från jobbet. Sedan låg de där två i sängen hela eftermiddagen och större delen av kvällen medan jag skötte markservice och jobbade lite mer. 

Så kan ju en helg också börja och nu hoppas jag på himlens under att inte jag också blir sjuk. Förhoppningsvis hinner de andra två vila sig i form under helgen.

10 januari 2017

Ups and downsen i dag

Wow! Vilken dag! Första dagen med eleverna efter jullovet och ungefär mitt i kom jag på mig själv med att vara alldeles bubblig och lycklig. Så fantastiskt roligt var det att dra igång igen, börja tänka och hitta nya vägar mot kunskapen. Och träffa våra elever igen SÅKLART! Jag har jämt de bästa eleverna. Jag älskar mitt jobb och jag är verkligen peppad för den här terminen. Efter ett fantastiskt jullov kommer nu en (hoppas jag) fantastisk termin. Jag ska i alla fall göra mitt bästa för att det ska bli så.

John hade också haft det bra på förskolan och ville som vanligt inte gå med hem. Jag var lite orolig för att det skulle bli segt att lämna i morse såhär efter lovet men inte då. Han sprang in så glatt trots att han var nästan först på plats och det enda andra barnet var en liten en. Det hade tydligen varit strömavbrott under förmiddagen också. Otroligt spännande! Sedan var han väldigt trött på kvällen efter en första aktiv dag. Sköna med det är att vi återgår till de vanliga läggtiderna runt åtta nu.

MEN! Vad hände med snön? Bang, plusgrader och allt är borta. Det regnar och blåser och är ishalt på marken. Detta är det värsta vädret jag kan tänka mig! Här på kvällen skulle jag gå en långpromenad med Jack. Klädde på både mig och hund ordentligt och det kändes skönt trots vädret. Den där jädra hunden kände inte samma. Han vägrade gå, tvärvände och så vidare. Drog honom mer eller  mindre ner till korsningen men fick faktiskt ge upp sedan. Jag hade fått bära honom runt och det var inte den promenad jag tänkt mig. Så vi gick hem efter bara tio minuter. Nedrans katt hund!

Bara för att avsluta med en tråkig sak så har jag återigen ont i nacke och axlar efter bara två dagar på jobbet. Förra terminen hade jag jättemycket ont på det viset vilket resulterade i huvudvärk nästan varje dag. Jag var på massage två gånger men det räckte inte. På jullovet har jag inte  känt av det någonting. Så drygt! Jag är inte alls stressad eller gör något "fel" utan jag tror verkligen det handlar om att jag hela tiden spänner mig och skjuter upp axlarna när jag gör något. Är hela tiden "på G" på jobbet och när min kropp är det så spänner den sig. Får försöka tänka mer på detta. Satt i massagestolen 30 minuter förut och hoppas det hjälper.

Nu ska jag läsa klart inför kursen i morgon och sedan läsa något för min egen skull...eller se på Buffy. Har ej bestämt mig ännu.